rockaroo

Det känns som en avlägsen, svunnen tid då kreativiteten i mitt skrivande ordagrannt flödade ur mig. Jag har just avslutat en resedagbokssession och läst igenom alla mina minnen från gången då jag tvingades campa i en kall baklucka på en skrotig Ford Falcon på roadtrip genom Australien till då jag lyckades snika in mig på en het halloweenfest i ett mansion i Miami. Och alla dessa minnen, från alla dessa platser, har jag diktat ner på ett fantastiskt underhållande vis. Jag saknar mitt fantastiskt underhållande diktande. Jag saknar resorna.

Summering är överflödig och siktet är ställt.

Det känns som en avlägsen, svunnen tid då kreativiteten i mitt skrivande ordagrannt flödade ur mig. Jag har just avslutat en resedagbokssession och läst igenom alla mina minnen från gången då jag tvingades campa i en kall baklucka på en skrotig Ford Falcon på roadtrip genom Australien till då jag lyckades snika in mig på en het halloweenfest i ett mansion i Miami. Och alla dessa minnen, från alla dessa platser, har jag diktat ner på ett fantastiskt underhållande vis. Jag saknar mitt fantastiskt underhållande diktande. Jag saknar resorna.

Summering är överflödig och siktet är ställt.

Höst. Igen. Dagarna är grå, ruggiga. Kvällarna mörka. Och ruggiga. Soffan är jävligt skön och ibland känns det som om min rumpa dras till soffan som två magneter dras motpols. Och där sitter jag och tänker på vilket jävla waste of life det är. Men utan att känna ångest. Det är skönt, liksom. Det är ju ändå grått, ruggigt och mörkt ute. Hösten är helt jävla oinspirerande.

Livet är bara bra när man vet vart man ska.

Vuxendom. Eller lek.
Ansvar. Eller lek.
Lån. Eller lek.

Tråk. Eller barndom.
Tråk. Eller frihet.
Tråk. Eller lek.

Imorgon börjar jag jobba, för första gången på ett år. Pepp? Njä. Mja. Ja? Ja.

Med tung packning i hand beger jag mig nu till Uppsala för att avnjuta en ljummen kväll på Bryggan. Imorgon rullar tåget mot Borlänge där jag och Emilie ska passa upp på artister bakom Utopiascenen. Fluffa soffkuddar. Avkapsylera öl. Stöta på Björn Dixgård.

Jag ville egentligen bara skriva och hälsa att livet är bra.

Först och främst: När du tar S-bahnen från flygplatsen till stan - validera din biljett! Överhuvudtaget - validera din biljett.
Steg 1. Köp en biljett i biljettautomaten.
Steg 2. Validera den genom att stämpla den i de gula valideringsmaskinerna som finns på perrongerna.
Steg 3. Åk. U-bahn. S-bahn. Bussar. Spårvagnar. Vad du vill. Det är ba å åk.
Och framför allt - köp en biljett. Under mina fem dagar i Berlin stötte jag på biljettkontrollanter ungefär, sisådär, precis hela tin. Att åka fast kostar skjortan. (Om ni har en 40€'s skjorta, det vill säga.)

Så. Med det avklarat. Direkt till shoppingen! Berlin har riktiga guldgruvor fyllda med krimskrams, kläder och kitsch. Jag talar givetvis om de otaliga secondhandbutikerna som luktar mormorsvind.

Colours ligger på innergården på Bermannstrasse 102 (U-Bhf. Mehringdamm). Halva butiken är fyllt med kläder till fast pris och resterande köper man till kilopris. På tisdagar mellan 11-15 är det dessutom glada timmen då man kan fynda krafs för 9,99 € istället för normalpriset 13,99 €.

Jättekomplexet Humana är ett fyravåningarshus vid Frankfurter Tor som är fyllt med allt från snygga kavajer, fula tantskor och broderade tavlor till gummitroll med grönt hår. Våningen högst upp benämns som Trendavdelningen. Nja. I beg to differ. Mina fynd hittade jag på nedervåningen, där det dessutom var bra mycket billigare. Ta en kopp kaffe och fyll på energidepåerna innan ni ger er in i denna djungel av begagnat. (Förslagsvis med ett bakverk eller en kaka, som för övrigt är humongous i Tyskland. Seriöst, ni kan dela dessa sockerbomber med fyra vänner och ni ändå kommer inte orka äta upp skiten.)



Vidare. Garage! Åk till Nollendorfplatz och knata upp till Ahornstrasse. Här är ytterligare ett ställe fyllt till bredden av finfina fynd. Och även här kan man handla till kilopris. En klar favorit.

Jumbo är en liten mindre butik som är lite dyrare men de har otroligt fina skor. Hinkvis med otroligt fina skor. Bland annat ett gäng fina mormorskängor som oturligt nog inte fanns i min storlek. (Wienerstrasse 63, U-Bhf. Görlitzer Banhof)

I övrigt kan jag rekommendera en promenad längs Odenberger strasse i Prenzlauer Berg (U-Bhf. Eberswalde strasse). Här kryllar det av mysiga butiker som är något dyrare men ack som så tidigare sagt; mysiga. Man vill liksom slå läger under 60-talslamporna som dinglar i klasar från taket. Lägga huvudet på en klädhög av sockersöta klänningar. Mmm!

Jag tänker avsluta shoppingdelen med att droppa det stora Måstet. Loppisen i Mauerpark (Prenzlauer Berg). Varje söndag trängs koffertar fyllda av slitna skor med tischor tryckta av unga hippa designers och orginalkameror från kamerornas begynnelse. Stämningen i parken är hög och avslappnad. Sätt ihop orden och du förstår att försäljarna inte röker röda Marlboros. Så - Pruta! I slutet av dagen kränger de ut skiten för peanuts. De kunde inte bry sig mindre.

När vi ändå befinner oss i Mauerpark kan jag passa på att propsa för att spendera ett häng här om ni befinner er i Berlin en söndag. Utöver loppisen finns här mängder av saker att spendera tid på. I parken pågår aktiviteter som allmänt gräsmattehäng, utomhuskaraoke, grillning, frisbeekastning, öldrickning och annat som Berlinarna vanligtvis gör på en söndag då alla affärer är stängda. Kom hit och häng, helt enkelt.

Om vi snackar boende så har jag inte mycket erfarenhet av hostels i Berlin. Förlåt. Låt mig ändra Inte mycket erfarenhet till Ingen erfarenhet. Men jag kan däremot hjälpa er i ert val av stadsdel när ni ändå sitter och scannar Hostelworld på potentiella sängplatser. Prenzlauer Berg. Mitte. Kreuzberg. Schöneberg. Friedrichshain. Alla dessa är mysiga kvarter och det är allmänt lätt att ta sig runt med stadens ypperliga kollektivtrafik. Själv använde jag mig av Couchsurfing och hittade det ultimata kollektivet, som jag tänker behålla som en hemlis. Jag vill ha det helt för mig själv. Mwuahaha. (Om ni absolut vill ha kontaktuppgifter, vilket ni borde vilja, så kan ni väl slänga iväg ett mail, så kanske jag svarar. Men bara kanske.)

Berlins morbida historia. För er som vill fräscha upp minnet från grundskolans sömniga historielektioner kan jag rekommendera New Berlin Free Tour. Den guidade turen tar 3½ timme och är, som ni kanske klurat ut på namnet, just det - gratis. Dessa skickliga guider tar er runt på de essentiella turistflockande sighterna och berättar säregna anekdoter om vad fasen som försiggick under Hitlers styre. Dricksa guiderna generöst, det är dom värda.

Berlins Historiska museum lockar antagligen också? Om ni vill studera avdankade grevar från chavunismen trippar ni med ett leende ut genom de tunga portarna. Om ni, som jag, vill veta mer om förintelsen, går ni däremot rätt smågriniga därifrån. Ta istället turen Third Reich Berlin med samma bolag som ovanstående. Här ska nog era cravings för Hitlers idioti mättas.

Mat. Mat mat mat. Det formligen kryllar av restauranger i Berlin. Döner kebab återfinns på varje gatuhörn och vietnamesen likaså. Nere i Monbijoupark (S-Bhf. Hakeschermarkt) flyter floden Spree lugnt förbi och upp längs tågviadukten dukar ett flertal restauranger ut sina serveringar med otroligt hög mysfaktor. Lite dyrare, mycket mysigare, lätt värt. I stadsdelen Wedding (S-Bhf. Wedding) dukar ett gäng sköningar upp en veganbrunch på ett ställe med okänt namn (Det står Buchbinderei ovanför dörren). Man donerar 2-5 € och får äta gottgott tills man spricker.


1. Glassbar i Prenzlauer Berg.
2. Veganbrunchen i Wedding.
3. Det veganska dessertbordet.

Och så till sist - nattlivet. En bra kickstart för att komma in i röjet är att gå på en pubcrawl (ursäkta masspromotandet för detta bolag, men dom är ju skiten). Man besöker ett antal koola barer och avslutar på en klubb. Om ni vill göra Berlinnatten på egen hand kan jag rekommendera klassikernna Berghain, Dr Pong och Tascheles. Det är högst förmodligen de barerna/klubbarna ni har läst om i guideböckerna, men det är bra barer/klubbar så gå dit för bövelen!

Sammanfattningsvis vill jag propsa för att gå runt i Berlin. Det är en stor stad, visst, men genom att knata runt bortom turiststråken lär ni känna staden så som den verkligen är. Graffiti, förstörelse, squatters, skumma butiker och människor och annat vackert som man inte upptäcker genom att tralla runt på U-bahnen och runt turistfällorna. Så, hoppa på nästa boskapsplan (Ryan air) och upptäck den hypade staden som alla, jag menar alla svenskar älskar!

Tänk om jag åkte baklänges istället. Och snarare än förr.

Tänk om.
Tänk klart.
Gör't.

Hejdå Uppsala. Jag kommer tillbaka till våren.
♥