du har en ghetto booty.
"STRAAAAAAAAAAAJK!"
jag gör en liten tönt-dans till segergest och highfivar Stephen. han står redan upp, redo på sin tur och sänker handen vår highfivning och följer sin hands riktning, neråt och bakåt, samtidigt som han går fram till den vaxade banan. jorå, där var den. hans blick på min bakdel, för tolfte gången under denna enda serie.
han går fram och river av en spärr. jag hejar på (lite sådär collegeflicks-aktigt. det hemska syndromet smittade fy attans av sig under de 2 månaderna jag spenderade i us och a!!) och ytterligare en handklapp utbytes. så även en blick (underdrift. rättelse: råstirr) på min stora tillgång.
"Girl."
...
"You have got a ghetto booty!"
men hallå. NEJ. jag vill inte höra sånt! jag vill ha en liten och nätt rumpa!! (varför mamma, VARFÖR?)
"That's a good thing! Guys like when girls have something to grab!"
döma av hans snabba parering har han lagt märke till de förnämade blixtar som smattrar från mina skarpt spända ögon. hans redogörelse är inte mycket till hjälp. på banan brevid höll ett helt gäng ghettobrudar till. de flesta var rätt slimmade (läs: detta är usa. självfallet var det också en hel del afroamerikanska KFC-feta, fingerknäppande, M-HMMMMM-ande big mamas som var ute och roade sig) men trots att deras (de nätta tjejerna, dvs) BMI säkerligen var under 25, så var deras rumpor ENORMA.
och att säga att de var ute för att bowla skulle vara ljug. uppe i högtalarna spelades den senaste ghettomusiken (soulja boy, cupid shuffle, etc.) och nedanför stod hela detta gäng i magtröjor och gangsterdansade precis ho'sen i alla dessa halvpornografiska rapmusik-videos.
jag kände för en kort, kort sekund för att gå över till deras bana, rulla upp tröjan och göra juckrörelser i takt till musiken. mina medsystrar! ni har stora rumpor och jag har hittat hem!
jag skakade av mig tanken och svarade Stephen att jag åtmistone inte hade gått upp 20 kg, odlat skägg och långt råttärgat hår sen vi sist sågs på Gothia cup för 6 år sen. nej. så elak är jag inte. men så tänkte jag och sådan var historien. och eftersom jag alltid har varit storrumpad så är jag rätt nöjd med vad som blev av mig under dessa 6 år som står emellan mina och Stephens möten. när vi träffades den där sommaren var han en lång och lean amerikan med en blonderad rufs-mohikan som fick mitt 16-åriga flickhjärta att smälta. nu var han en oigenkännlig, lönnfet och pårrökt amerikan. tyvärr.
jag är tillbaka på friskis och blir abrupt väckt ur min reminissning då en 130-kilos karl indianhoppar in i mig eftersom ledaren har bytt övning och jag har stått förstenad i återminnelse av denna hemska bowlingrunda den där gången i Dallas.
det var då jag bestämde mig.
rumpan ska väck!
a penis walks in to a bar.
vi hade just anlänt till stopp nr. två på lördagskvällen, Riche. en ansedd bar med anständigt folk (beror på om man klassificerar medelålders affärsmän med ett gott öga till lammkött, som anständiga). i vilket fall som helst, stod jag vid lilla baren och utbytte livserfarenheter med en affärsman av den yngre åldersrangen (30+). inget konstigt där. och eftersom det dagen efter löning var det givetvis konservburkstrångt. jag hade människor flåsandes från alla väderstreck. som det ska vara, det vill säga.
men det var något som stod ut från mängden. eller, stod upp från mängden snarare. upp från mängden och frekvent pockandes på min baklykta. jag noterade det som snabbast men var alltför uppvindlad i min diskussion om Telia skulle säljas till franska Telecom eller ej, så pockandet fortsatte ostört en bra stund innan jag tillslut hade proved my point i diskussionen med Affärsman av den yngre åldersrangen.
jag tog en sipp av min Alabama Slammer utan amaretto och liksom frös till när jag kände hur pockandet övergick till ett innerligt obehagligt, konstant tryck. det där trycket känner vi tjejer igen, det finns bara en orsak till just det specifika trycket. eftersom jag, på grund av multipel väderstrecksomringning inte kunde vända mig om, sträckte jag sakta men bestämt ner mig hand och kände efter.
mina damer och herrar,
det var en kalsongbefriad penis.
en vanlig middag hos familjen w.
runt middagsbordet i krusboda, lördag 18.37.
mor: Men S!
jag (med en gojja av tacosås/gräddfil/guccamole rinnandes nerför min hand som håller en välfylld tortilla): Amen mamma, ingen kan äta tacos utan att gegga! speciellt inte jag.
mor: [Suck]
syster: Gud, jag måste verkligen bajsa.
mor: Men M! Vi sitter faktiskt vid matbordet! Vad är det för döttrar jag har?!
jag & syster: [fniss]
mor: [kvävd med ljudlig rap]
I detta ögonblick har jag precis tagit en stor klunk dryck och kan inte för mitt liv undvika att gapflabba åt det faktum att äpplet inte faller långt från trädet. men när trädet dessutom beskyller sina små äpplen för att ha dåligt bordskick och därefter lägger av en väl ljudlig rap?
då får tacosås/gräddfil/guccamole-sörjan som samlats i en pöl på tallriken fint sällskap av en störtskur pepsi max.
