inget.
Höst. Igen. Dagarna är grå, ruggiga. Kvällarna mörka. Och ruggiga. Soffan är jävligt skön och ibland känns det som om min rumpa dras till soffan som två magneter dras motpols. Och där sitter jag och tänker på vilket jävla waste of life det är. Men utan att känna ångest. Det är skönt, liksom. Det är ju ändå grått, ruggigt och mörkt ute. Hösten är helt jävla oinspirerande.
Livet är bara bra när man vet vart man ska.
Kommentarer
Trackback
