rockaroo

Jag svävar mellan gränslös lycka och bottenlös förtvivlan stup i ett. Mitt standardmode är lycka, men mest hela tiden kommer Förtvivlan farande som en pianoflygel från klar himmel och krossar mitt humör. Som när jag skulle installera min nya portabla hårddisk - som kraschar Kurt. Han dog totalt för en stund, men tapper laptop som han är lyckades han starta om och återhämta sig fullt ut. Eller som när jag fick en deja vú känsla från i höstas (då jag var struken från mitt program) när jag imorse upptäckte att det inte räckte med att vara antagen, utan att man också skulle registrera sig för att få läsa MKV a. Det fixade sig dock efter lite pul. Jag upptäckte även att jag hade 150 kr i försening- och övertrasseringsavgift på mitt nya konto, där det även saknades 290 kr i kortavgift. Det är bara att resa sig upp igen, borsta bort träflisor och pianotangenter, ta en huvudvärkstablett och hoppas på att man slipper den flygande förtvivlan för en stund framöver.

Livet är gött, ibland.

Livet är gött. Jag är pyttebitter av töntiga anledningar men överlever med nudlar och falafel. Vi kommer at dö-ööö-ööö-ööö samtidigt du och jag. Och så älskar jag fylleinlägg, precis som du.

Imorgon bitterbitti drar jag till Åre. Jag återfinns där fram till torsdag nästa vecka och hemvänder förhoppningsvis i helt skick.

WHOOP WHOOP!

Vi dansar salsa med tvillingarna.

Dagens fynd:
Den hetaste overallen norr om ekvatorn! 50 riksdaler på loppis i Hökarängen och min sällskapsresa är gjord redan innan den börjat! För på lördag rullar bilen upp mot Åre och jag kommer ha det hetaste korvskinnet i backen!

Ladies and gents,
beskåda skönheten!

Här ser ni mig i min bästa imitation av modebloggposen (tyvärr var jag inte kissnödig nog, så här har ni en version utan inåtvända fötter, knän eller andra kroppsdelar.)

Årets mesta bakisdag. Vaknade av att Nora och Isak, 1 år, höll låda så det rungade i hela huset. Och i min skalle. Knallade upp med håret på kant och ögonen rödsprängda och möttes av ett "Vad fan gör du uppe såhär tidigt?" när jag stapplat halvvägs nerför trappan. Mamma satt med förvånad blick och en unge på varje knä. "Erwugrrrrrl... Vad fan är klockan då?"  undrade jag och gnuggade bort gruset i ögonen. "Halv åtta, gå och lägg dig." Sagt och gjort, utan tjat. Efter ett friskt glas vatten för att mildra resan genom Bakfyllans jävliga rike, rasade jag ner i sängens mjuka famn igen.

Efter ett andra uppvaknande, med det där glaset vatten att tacka för att huvudet bultade mindre, stojade jag med monstrerna och åt chokladkaka till frukost. Sen åkte jag och syster och käkade kebab på Lilla Italien och tog en vandring på Albys is. Åter hemma sov jag i 3 timmar framför vänner-marathon och avslutade årets mest bakfulla dag med chips- och diphäng hos Tove. Oslagbart.

Efter en nervewrecking shoppingtur på Ica Maxi slängde jag mig på soffan och slözappade. Och trillade över en sån där meningslös reality tävlingssåpa. Ett gäng fjollfjollfrisörer som tävlar om finfina priser, osv. Och så kommer en fjollfjoll i bild som har klippt MIG! Under en rastlös vandring i Hollywood lät jag mitt långa hår falla för hans sax. Ballers.

 
Hej, jag heter Paolo och jag har klippt Sannas hår.

Skala bort alla skal ända ner till kärnan. Där finner du faktumet att du bara har ett liv. Och det kan tas från dig i ett ögonblick. Om du tar bort alla skal finner du att du är sårbar. Varje dag. Det spelar ingen roll hur hårt skal du har. Det krossas lätt i en frontalkrock. Det spelar heller ingen roll om du är älskad av alla. Döden tar ingen hänsyn till det.

Varför kan jag inte leva varje dag som om den vore min sista?

Vila i frid Johan.