priddy boy.

Julen står förr dörren och tevetablån fylls med timmar av Love Actually, Harry Potter och Kalle Anka. Intet ont om det, det är hör ju julen till och det är mysigt och allt sånt tjafs. Men ända gången då jag riktigt lyser upp när jag ligger nedhasad med knäck i käften och tomma julmustflaskor under soffan, är när Robert kommer i rutan. Nej förfan; inte fjanten Wells, utan den helt fantastiske, manlige, klonade - Boxer-Robert.


Vilken charm! Vilken dans! Vilken.. Vilken IQ-befrielse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0