rockaroo

det är inte sant. jag är inte sann.

jag har spenderat 14.673,58 kr på 30 dagar.

de mest bidragande posterna är till synes

shopping 4786 kr (fördömt vare kreditkort)
busskort 2060 kr (SL, jag önskar er matförgiftning och dräggiga passagerare)
diverse uteställen 1777 kr (jag önskar mig stamkundsrabatt och en drinkpappa)

sen då? vart tog resten av kosingen vägen?

klart som korvspad är i alla fall att jag från och med denna stund är satt på en strikt spenderardiet. jag ska inte köpa en minsta pryckel på hela veckan! då exkluderar jag givetsvis öl.

nyklippt o nöjd gick jag ut från MOC och vandrade söders gator i solen.
tänkte att "här ska jag bo en vacker dag."

nu ska jag in och njuta av att F12 äntligen finns tillgängligt igen.

när sam beam var liten brukade han åka till sin morfars farm ute på landsbygden. han var ett gossebarn som älskade att klappa kossorna. tre decennier fram i tiden hade samma gosse vuxit till en man med en musikkarriär, där han som Iron & Wine framförde dessa rader ur The sea and the rythm:

Tonight, we're the sea and the salty breeze

and lovelier words from your mouth to me
when salty my sweat and fingertips
Our hands they seek the end of afternoon
My hands believe and move over you

uppenbarligen hade en alldeles särskild kärlek uppstått, de där svunna sommrarna på morfars farm.  

sam. du älskar dina kossor på "fel sätt".

- Barnet har ofta svårt att bibehålla uppmärksamhet inför uppgifter och lekar.

- Barnet undviker ofta, ogillar eller är ovilligt att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet (till exempel skolarbete eller läxor).

- Barnet tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (till exempel leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg).

- Barnet är ofta lättdistraherat av saker som händer i omgivningen.

- Barnet är ofta glömskt i det dagliga livet.

- Barnet har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte sitta stilla.

- Barnet springer ofta omkring, klänger eller klättrar mer än vad som anses lämpligt för situationen (hos ungdomar och vuxna kan detta vara begränsat till en känsla av inre rastlöshet).

jag har alltid vetat att jag är en dagdrömmare. men idag gick det upp för mig att mitt dagdrömmande är direkt farligt för min hälsa. fan, rentav livsfarligt.

jag satt i bilen och hade precis passerat ältasjön på min väg till jobbet. det var här mitt medvetande gled in i ett diffust blurr och om jag minns det korrekt så satt jag och dividerade huruvida jag skulle följa med ner till huset i östergötland i helgen eller ej.

ca 3 minuter senare, framme vid stoppljusen i norra sköndal rycktes jag ur mina drömmar när bilarna framför bromsade in för rött ljus. då insåg jag att jag hade varit helt väck bakom ratten. vaken och fysiskt närvarande, men samtidigt någon helt annanstans.

utdrag ur wikipedia.se:

stressad? nej.

sömnbehov? ja.

näringsbrist? om det vore så väl.

förälskad? icke.

medvetslös? den kommande helgen, möjligtvis. (ursch, vad fjortonårigt sagt)

jag kan inte annat än dra slutsatsen att jag måste åka hem efter jobbet ikväll, slänga mig på soffan och somna in till en lättsmält komedi med armarna kärleksfullt omslingrade den där efterlängtade chipspåsen.
jag åt faktiskt bara en sallad till lunch så jag ändrar mitt svar till: näringsbrist? utsvulten! (på kärlek och chips.)

idag är jag olidligt rastlös. sitter på kontoret och har just bläddrat igenom min isbjörns-kalender som jag fick av min förra arbetsgivare i julklapp (tack! ..eller?) och räknade ut att jag endast har 4½ vecka kvar tills jag får sommarlov.

och det har varit samma visa varje måndag i 2 månaders tid nu. jag har kommit tillbaka till jobbet, omänskligt sliten efter helgen och bara längtat till helgen igen. jag lever för helgen. den ger mig liksom en liten försmak av hur sommaren kommer bli.

för i sommar kan jag sova tills jag jag inte vill sova längre. jag kan ha picknick i parken med vänner. och dricka vin på vardagar. jag kan åka ut i skärgården, fantisera om Saltkråkan och ta nattliga nakendopp. solen kommer bleka mitt hår och bränna min näsa (men inte ge mig den där fina bruna färgen jag alltid önskat mig. min mor lät mig inte ärva något pigment och jag är fördömd till ett liv i blekhet). jag kan få förbanna mig över sönderkliade myggbett. och gå på musikfestival i gummistövlar.

men fram tills dess får jag sitta här på min snurrstol och dingla rastlöst med benen över kaffefläckarna jag skapat i heltäckningsmattan. solen lyser i mitt ansikte men det är mest irriterande, för det är en tjock glasskiva emellan oss och strålarna pinar mina ögon.

jaha. nu fick jag just ett mail med en teknisk specifikation på en testversion av ett arkiveringssystem som jag leder projektet för. 22 sidor med pure kinesiska som jag måste komma med kommentarer till. kunde det inte ha varit ett mail från fejjan med en notis om att någon skrivit på min vägg istället? eller till och med någon tönt som vill att jag addar en applikation? ge mig! tillfredställ min patetiska desperation av förströelse!

det enda jag behöver läsa i sommar är mitt favvismagasin Pause.

SOMMAR, kom hiiiiit!

ljusets inbrott hägrade och jag kände att jag verkligen inte orkade dra vidare från berns. det nordiska ljuset i all ära, men det är något som kryper i min kropp när mörkret tackar för sig och Ljuset entrar scenen för att sprida ångest över stockholms nattdjur. jag ville hem. emilie hade däremot fortfarande lågan uppe och ville fortsätta ut i vimlet, så vi sa hej och tack, hon styrde sina steg mot spy bar och jag mot den fördömda Nattbussen.

jag klackade upp till sergels torg med ipodlurarna i öronen och insåg att jag faktiskt hade 5 min på mig att kila in på 7elva och köpa en kopp värmande te till min frusna lekamen. vid övergångsstället precis innan butiken var det ett par araber som spelade bongotrummor och flöjt. runtom ramlade ett gäng fulla svennar runt och gjorde nåt slags attempt att dansa folkdansen de lärde sig på charterresan till Alanya förra sommaren.

det var här jag kände i ögonvrån hur någon gled upp längs min sida och yttrade något som drunknade i The views "Skag trendy" som dånade i mina öron. jag försökte för en kort sekund utnyttja den klassiska "jag-har-hörlurar-på-mig-och-varken-ser-hör-eller-bryr-mig-om-vad-du-säger"-taktiken, men ångrade mig när jag faktiskt slängde en snabb blick åt killens håll. han var en hunk. inget svart-taxi mungo som jag hade väntat mig.

så jag sänkte garden en aning, tog av mig hörlurarna och började samtala med denna herre som gjorde mig sällskap till mitt te-inköp. vi pratade arabmusik. han var norrifrån stan. han hade varit ute på söder under kvällen. han följde mig till busshållplatsen. han var trevlig. han frågade mig om jag inte skulle följa med honom hem.

SCREEEEEEEEEEEEECH! (ursäkta mitt otroligt fattiga försök att få ner ljudet av häftigt inbromsande bilhjul till skriftform) luuuuuugn nu grabben! vi träffades för, vad, 4 minuter sen? och det tror du är befogenhet nog att jag ska följa med dig hem och dricka te (och jag står ju ffs redan här med en kopp i handen)?!

är det kanske så att desperationsgraden stiger hos fem-i-tre-raggarna när klockan är fem i fyra?

hur som, i min värld funkar det inte så (om du var josh duhamel hade det varit en helt annan sak). så snubben fick fara norrut alena och jag kunde kliva ombord buss 491 och njuta av sällskapet av min ipod, tekopp samt en av emilies hembakta och tillplattade muffins som hon glömt i min väska. yes!

idag har jag varken klivit ur pyjamasen eller borstat tänderna. (när jag tänker på det så smakar det apa i munnen. innan jag skriver vidare så måste jag följa min instinkta tvångstanke att springa och borsta gaddarna... DONE! å, vad mycket bättre det blev!) aaaaaaanywhos, vad jag faktiskt HAR gjort idag är att ägna mig åt min nyblivna hobby - cupcakes bak! dagens sats innehöll hallon + vit choklad och ni hör ju själva - sjuk potential! 

så. jag kladdade ihop smeten (ja, provsmakande fingrar i bunken resulterar i klet) och blandade i de frusna hallonen. när den vita chokladen skulle i gjorde jag den förfärliga upptäckten att min fummliga inventering av skafferiet inte hade varit helt hundra (ett bakfullt huvud räcker inte hela vägen). den vita chokladen låg snällt och väntade vid bakhyllan på ICA. därav fick smeten stå framme på köksbänken tills jag lyckades skaffa fram den där förbannade chokladen. dumt. mycket dumt.

för när jag väl hackat chockladen, rört ner den i smeten, klickat upp smeten i formar och drämt in plåten i ugnen så placerade jag mig på huk framför spisen såg ofrivilligt på hur mina små söta skapelser förvandlades till små groteska missfoster. den förrädiska smeten liksom sakta gleeeeeeeed över formkanten och ner på plåten. det var ungefär som att bevittna Proteus syndrom utveckla sig i fastforward.

tydligen ska man inte låta en färdigblandad smet stå framme och vänta på bakning.

skit också.

här är dock de som klarade sig någorlunda väl ur katastrofen (om ni är uppmärksamma så ser ni att jag även hade gjort en felberäkning på coctailkörsbär. gah.)

som ni alla redan vet är bloggar till för att sprida hat och negativitet ut i cyberrymden. här är dagens klagomål från mig.

idag jag stör mig på:

tänk all aggression som redan kokar i bilköerna när musiken avbryts för reklam (marknadsförare, gå och dö. snälla.) och en väääääsande röst fyller kupén. merparten av företagets köpta reklamtid i radion framförs med den sedvanliga Pablo Franciso rösten men (ett stort och crucial Men) avslutas med den där viskande rösten som lite klämmigt avslutar med "PSSSSSSSSSSSST, nu finns vi även i göteborg!".

andra reklamer (detta är seriekrocksmaterial) viskar sig igenom heeela jääävla reklamen och iiiiiiiiiiiiilar längs hela min ryggrad liksom ljudet av fingernaglar mot en svart tavla. (resfeber.se, jag är mäkta besviken.)

så jag ställer er frågan: är det inte otolerant mycket viskande som sprider irritation i etern just nu? (svaret är självfallet: "Jo fyäcklarns vad mycket!")

vet ni varför?
strategisk kommunikation. det är alltså en ny fluga i kommunikationsvärlden, då man har kommit på att man fångar fler lyssnares uppmärksamhet om man viskar iställer för vrålar.

är det en galenpanna som VRÅLAR ut extraerbjudanden från Rusta så stänger lyssnarna automatiskt av hörseln för att det är så förbannat jävla skitjobbigt att lyssna på.

nej. de har istället tagit vara på folks hopplöst enträgna nyfikenhet och svaga karaktär vad det gäller tjyvlyssning av saker som inte berör dom. viskande reklamer.. bah! jävla strategiskt kommunicerande jävlar.

har inte er mamma lärt er att det är FULT att viska?

när man entrar området kring östermalmstorg, träder man in i en zon där andra lagar och normer råder. är du Någon, är stureplan din laglösa lekplats. är du vanlig dödlig så kan du lika gärna vrida upp armen på ryggen och slänga dig med ansiktet i trottoaren själv. du blir ju utslängd förr eller senare ändå (om du är en lycklig bastard som lyckats ta dig in, det vill säga).

ja, för att klargöra gäller detta givetvis bara om du är född med snopp.

själv hade jag fördelen att födas med ett vipkort (notering: två bröst) runt halsen (notering: där dom ska sitta) och detta är självfallet en betydligt mycket värdefullare resurs.

så. jag och E (också född med bröst) var ute på en Runda i lördags. kvällen inleddes att med att avnjuta den medelhavslika värmen med varsin delikat kanna öl vid ett BORD (sällsynt föremål i kvällssolen) på den så innerligt efterlängtade mosebacketerrassen. efter en svängom på Ljungen och en halvtimmes bökande på ett sedvanligt knökfullt Riche landade vi ett gäng timmar senare på 2:35.1. busta hade spelat och det var sjukligt mycket sköningar som spateserade runtom i lokalerna.

men självfallet finns det alltid tämligen osköna vargar bland fåren. och en av dessa lyckades E bli upplockad av när jag under ett obevakat ögonblick lämnade henne åt sitt öde. en av de stora kanalernas producent hade fått smak för en bit lammkotlett och innan jag ens hann säga Gonorré hade han dragit både E och mig vidare till nästa ställe i natten (som inte längre var natt - ångestframkallande jävla ljus).

och då undrar jag (efter att ha upplevt en timme med denna människa) - hur kommer det sig att de kända personligheter som flanerar i stockholms nattliv (nu snackar vi inte bara hushållsnamn, utan också avdankade d-kändisar som hängt på sture för länge) med efterhängsa undersåtar samt madrasser nästan ALLTID uppför sig som brunstiga apor på kola?

jag väntar fortfarande på svar.

för övrigt har jag räknat ut att jag använder ordet Bajs i 25 % av mina inlägg.

på min arbetsplats har vi 3 toaletter. och dessa arma toaletter får ta nåt sjukt massa skit. jag vet inte hur många gånger per dag jag låser dörren om mig på toaletten till vänster (min favorit, holla!) och fullkomligt slås omkull av den mördande bajslukten! men det här mina vänner, är inte det värsta av allt.
 

för att efter mina kollegor har björnat, klämt en kabel, gjort en touchdown, bakat negerbollar, tvåat, kackat, klubbat, pudrat näsan, offrat till porslinsguden, kalla det vad fan du vill, så torkar dom sig (förhoppningsvis), spolar (bravo!), går sedan tillbaka till sina arbetsplatser (säkerligen utan att tvätta händerna, era sluskar!) och fortsätter att knappa på sina bacillhärder till tangentbord.
 

vad är problemet tänker ni? JO, problemet är att JAG, otaliga gånger varje dag, får borsta skålen ren för att DOM har lämnat fartränder efter sig! jag vill väl för fasen inte öppna dörren och möta en hord av människor på kö som går in efter mig, ser dessa fartränder och tänker "Ursch, den där S är en riktig skit!" när det inte ens var jag som var boven i dramat!
 

sluta producera så jävla mycket bajs, era jävla slipsnissar! gör vad som helst!! håll er tills ni kommer hem, släpp dumpen bakom en buske på parkeringen, använd en buttplugg, vad fan - SLUTA ÄT!

jag slözappade i soffan med båda ögonen på halvöppning och rös till av obehag när det totalt osköna förnedringsprogrammet Sanningens Ögonblick flickrade förbi. jag fortsatte jobba mig uppåt i kanalerna och hade tillslut gått igenom alla skitprogram och började för sjätte gången om på Ettan. när jag åter igen landade på 5:an var det något som ändå fångade mitt svårflörtade intresse.

det var Hans från Hudiksvall. han avbröt mitt zappande (till min tummes stora glädje, som vid det här laget var vriden i en ytterst oergonomisk muppställning som resultat av mitt rastlösa pickande på kontrollen) och jag satt helt plötsligt upp i soffan och LOG framför teven (och jag kollar aldrig ens på teve, wtf?), detta för att en fjant från Hudik med ett leende på läpparna avslöjade att han bajsat från en bro i österrike.

...

JÄVLA charmtönt! jag älskar bajsanekdoter, du hade mig hookad redan där!

så jag efterlyser:
Hans från Sanningens ögonblick.
levererad till min dörr imorgon klockan 20:00.
jag bjuder på ljummen tysklandsöl och micropopcorn om du bara fyrar av ett av de där knäsvagande leendena och hånglar med mig istället för Janne Björkander.

han försökte sno MINA tillhörigheter.

PUNK!

sitter och smygbloggar på jobbet (you tell, you die.) och la märke till en ofantlig avvikelse i denna publika personliga dagbok.

för jag är av det Blåödga släktet. jag är en av dom som tror att bloggandet fungerar precis likadant som när man var 9 år, hade en rosa dagbok med kattungar på och ett hänglås som vilken dåren som helst kunde knäppa upp utan nyckel. här kråkade jag ner 1-10 listor på killar som jag var kär i (den veckan) och anteckningar om vinster och förluster av kulor i sandlådan på rasterna.

denna blogg är alltså inget annat än ett digital klotterblock för mitt minne. det är ingen av mina som känner till denna smaskiga guldgruva och så hade jag tänkt att det skulle förbli.

MEN mina storslagna planer gick tvärt ner i stöpet när jag för första gången idag kollade statisiken på denna blogg. fram till igår låg den genomsnittliga siffran på unika besökare runt 3-4 pers, men idag hade linjediagrammet med antalet besökare som varit inne och läst MIN dagbok - skjutit spikrakt upp i det virtuella taket.

...

jag känner mig abrupt uppryckt ur min luddiga drömvärld.

för i min värld studsar alla runt bland skära moln och regnbågar, äter oändligt mycket ostbågar utan att bli feta och framför allt - har sina tankar i fred. 

ni har tvingat på mig verkligheten, där bloggare basunerar ut sina senaste erövringar på krogen (DET kommer ni aldrig få ur mig, era blodtörstiga gamar) och tips om läppglans de sponsrats med... vilket ni förvisso mer än gärna kan få tvinga på mig. gratis smink mot fina recensioner - är det en deal?

så. då återstår det inte mer än att säga:

Välkommen till min blogg, era gluttare!

min väckarklocka är ställd på 05:50 och jag är den enda jag känner som ska jobba imorgon. detta ska jag göra endast på grund av min bristande förmåga i att styra upp någon form av ledighet (jag är alltså för lat för att kunna vara lat. makes sence?).

att jobba imorgon känns lika lockande som att äta bajs.