era snikiga rävar!
sitter och smygbloggar på jobbet (you tell, you die.) och la märke till en ofantlig avvikelse i denna publika personliga dagbok.
för jag är av det Blåödga släktet. jag är en av dom som tror att bloggandet fungerar precis likadant som när man var 9 år, hade en rosa dagbok med kattungar på och ett hänglås som vilken dåren som helst kunde knäppa upp utan nyckel. här kråkade jag ner 1-10 listor på killar som jag var kär i (den veckan) och anteckningar om vinster och förluster av kulor i sandlådan på rasterna.
denna blogg är alltså inget annat än ett digital klotterblock för mitt minne. det är ingen av mina som känner till denna smaskiga guldgruva och så hade jag tänkt att det skulle förbli.
MEN mina storslagna planer gick tvärt ner i stöpet när jag för första gången idag kollade statisiken på denna blogg. fram till igår låg den genomsnittliga siffran på unika besökare runt 3-4 pers, men idag hade linjediagrammet med antalet besökare som varit inne och läst MIN dagbok - skjutit spikrakt upp i det virtuella taket.
...
jag känner mig abrupt uppryckt ur min luddiga drömvärld.
för i min värld studsar alla runt bland skära moln och regnbågar, äter oändligt mycket ostbågar utan att bli feta och framför allt - har sina tankar i fred.
ni har tvingat på mig verkligheten, där bloggare basunerar ut sina senaste erövringar på krogen (DET kommer ni aldrig få ur mig, era blodtörstiga gamar) och tips om läppglans de sponsrats med... vilket ni förvisso mer än gärna kan få tvinga på mig. gratis smink mot fina recensioner - är det en deal?
så. då återstår det inte mer än att säga:
Välkommen till min blogg, era gluttare!
