rockaroo

ljusets inbrott hägrade och jag kände att jag verkligen inte orkade dra vidare från berns. det nordiska ljuset i all ära, men det är något som kryper i min kropp när mörkret tackar för sig och Ljuset entrar scenen för att sprida ångest över stockholms nattdjur. jag ville hem. emilie hade däremot fortfarande lågan uppe och ville fortsätta ut i vimlet, så vi sa hej och tack, hon styrde sina steg mot spy bar och jag mot den fördömda Nattbussen.

jag klackade upp till sergels torg med ipodlurarna i öronen och insåg att jag faktiskt hade 5 min på mig att kila in på 7elva och köpa en kopp värmande te till min frusna lekamen. vid övergångsstället precis innan butiken var det ett par araber som spelade bongotrummor och flöjt. runtom ramlade ett gäng fulla svennar runt och gjorde nåt slags attempt att dansa folkdansen de lärde sig på charterresan till Alanya förra sommaren.

det var här jag kände i ögonvrån hur någon gled upp längs min sida och yttrade något som drunknade i The views "Skag trendy" som dånade i mina öron. jag försökte för en kort sekund utnyttja den klassiska "jag-har-hörlurar-på-mig-och-varken-ser-hör-eller-bryr-mig-om-vad-du-säger"-taktiken, men ångrade mig när jag faktiskt slängde en snabb blick åt killens håll. han var en hunk. inget svart-taxi mungo som jag hade väntat mig.

så jag sänkte garden en aning, tog av mig hörlurarna och började samtala med denna herre som gjorde mig sällskap till mitt te-inköp. vi pratade arabmusik. han var norrifrån stan. han hade varit ute på söder under kvällen. han följde mig till busshållplatsen. han var trevlig. han frågade mig om jag inte skulle följa med honom hem.

SCREEEEEEEEEEEEECH! (ursäkta mitt otroligt fattiga försök att få ner ljudet av häftigt inbromsande bilhjul till skriftform) luuuuuugn nu grabben! vi träffades för, vad, 4 minuter sen? och det tror du är befogenhet nog att jag ska följa med dig hem och dricka te (och jag står ju ffs redan här med en kopp i handen)?!

är det kanske så att desperationsgraden stiger hos fem-i-tre-raggarna när klockan är fem i fyra?

hur som, i min värld funkar det inte så (om du var josh duhamel hade det varit en helt annan sak). så snubben fick fara norrut alena och jag kunde kliva ombord buss 491 och njuta av sällskapet av min ipod, tekopp samt en av emilies hembakta och tillplattade muffins som hon glömt i min väska. yes!