har ni någonsin känt entusiasm över att plugga?
för jag ska äntligen skriva ner min bild och känsla av New Orleans. om människorna som upplevde och överlevde katastrofen och om stadens ärr efter Katrina. för exakt ett år sen satt jag på Mississippis flodbank tillsammans med Chris, som berättade sin historia om vattnet som vällde in över staden. om hans vänner som rycktes bort av orkanen. hur han tvingats till att skjuta plundrare som försökt inta familjens hus.
på fredag ska min essä vara inne och jag ser fram emot att få sittsår och fettigt hår. jag kommer att sitta dygnet runt. typ.
men vaderna är kvar.
Stockholm no more.
Nu har jag bott i Uppsala i elva veckor. Detta innebär att jag har vistats här under elva helger. Eller snarare, det BORDE innebära att jag har vistats här under elva helger. Men - nej. Under tiden jag har bott i Uppsala har jag varit i Stockholm nio av dessa helger. NIO! Med denna nyfunna insikt (som infann sig när jag tittade ner i min lättviktare till plånbok) ger jag mig själv Stockholmsförbud från och med nu.
Åtminstone fram till nästa helg då Pigeon Detectives spelar på Debaser Slussen.
kräk.
får kramp i vaderna när jag försöker resa mig ur sängen. hela kroppen känns som en 90-årings. det började kl 03.12 inatt då jag vaknade av att magen vände sig. lade kaka på kaka hela morgonen och missade seminariumet som jag faktiskt hade pluggat till. dagen har spenderats i sängen och alldeles just nu drack jag lite soppa till frukost/middag.
maginfluensa är världens sämsta uppfinning.
alphatrams.
och det var väl ett jävla fenomen.
för ni vet hur allan alla killar spelade i högstadiet? ni vet den där perioden som man tyckte var så skönt att den var över? då när man faktiskt inte längre behövde stå en garde mot koola killar med kool attityd och fjunig överläpp? well. igår stod jag åter en garde, men denna gången bakom kassadisken på Klädkedjan.
pojkar, killar och män. de handlar egentligen inte kläder. det är kvinnogöra. (okej, jag generaliserar rätt grovt här. rentav ljuger. mina killkompisar handlar mer kläder än vad jag gör. men de grabbar som handlar av mig har definitivt den attityden - PROMISE!) väl framme vid kassan, efter att ha suckat sig fram i kön på två pers, slänger de fram 3-packet med kalsonger och.. eller vänta. det här vill jag lägga lite mer vikt på för det här stör mig nåt så innerligt. de SLÄNGER kalsongpacket, ni vet, som när man kastar macka med stenar på havet. de liksom flippar fram paketet så att jag får stå och vänta till det slutat snurra. så efter att båda har stått och kollat på de snurrande underkläderna i några sekunder (han - stolt, jag - resignerad) så skjuter de upp bröstet, stoppar ner händerna i jeansfickorna, flexar upp fötterna och tar två långa steg framåt. tittar åt båda hållen, tiltar huvudet bakåt (ni vet sådär Koolt så att de liksom kiiiisar för att de står med huvudet halvvägs ner i brygga) och säger på sin höjd: "TJA". synen är så jävla bisarr. så jävla alphahanigt. så jävla högstadie.
skillnaden är dock att jag, sen högstadiet, har lärt mig den bästa garden av dem alla. vapnet som får alla koola jönsar att bli osäkra som barn och obekväma, inte bara för att de står i bryggställning, utan för att de helt enkelt inte vet hur de ska bete sig. jag pratar om leendet. fake eller ej - det funkar. motståndaren tappar sin koolhet. avväpnad av ett simpelt leende. score!
tänk vad snabbt det kan svänga.
där nere.
tröttjävlamössa.
Har precis installerat mig i Karin Boye-biblioteket. Trasslat upp nätverkssladden från datorns el-sladd. Tagit fram alla böcker ur portföljen och placerat i en prydlig hög på skrivbordet. Lagt fram bananen. Klickat fram min ökända PowerPoint och ska precis börja fylla hjärnan med retoriska termer när det tar STOPP. Tvärstopp. Hjärnan vill inte alls plugga retorik. Den vill facebooka. Och ögonen vill mest sova. Koncentrationen är som bortrövad.
Och NU kom jag på varför. Kaffe! Jag har inte druckit nåt kaffe på morgonen! Nej, kaffet står kvar i bryggaren hemma i trippletten. Men jag kan trösta mig med att det fortfarande är varmt när jag kommer hem för BRYGGAREN STÅR PÅ!
Hrm. Ohållbart. Det är bara att trassla ihop sladdarna igen, slänga ner böckerna i portföljen, käka upp bananen och gå hem och trycka på Off. Sen gå tillbaka och trassla upp nätverkssladden från datorns el-sladd, ta fram alla böcker ur portföljen och placera dom i en prydlig hög på skrivbordet och slänga bananskalet som jag högst förmodligen kommer ha glömt kvar när jag gick.
Jag är för trött för att komma ihåg att dricka energi. Tragiskt.
bryt opp!
jag och mina bollar.
DODGE BALL.
Take care of your balls, and they'll take care of you
pubertalt.
jag har nämligen en benägenhet att i de mest opassande situationerna komma att tänka på någonting roligt som hänt på senaste. sådana "någonting" som är SÅ förfärligt roliga. så förfärligt roliga att det är oundvikligt. det slår aldrig fel och jag kan känna det ända nerifrån tårna. det liksom spritter och dansar boogie woogie genom hela kroppen. Fnittret. det letar sig upp genom hela systemet som en bubbelkaskad. och jag försöker! som jag försöker att verkligen hålla det inne! jag hulkar, tänker på döden och håller handen för munnen där Fnittret pockar på. men tillslut som måste jag ändock resignera till det oundvikliga. och tårarna sprutar.
exempel på "någonting":
vintern 2003.
(fem jäla år sen och det är tydligen fortfarande så sjukt magvärkskul!)
min svåger Björn åker upp för rulltrappan på Gullmarsplan och marscherar med bestämda steg fram mot kön av människor som väntar på buss 873. jag och syrran i släptåg, fnittrar om Björns bravader tidigare under vår svirkväll på Göta Juck. han knallar förbi kön och ställer sig längst fram under ljustavlan. blickarna är riktade på jönsen som trängt sig förbi alla duktigt köande svenskar. därefter släpper jönsen av världens. längsta. mök. for real! den var mördarlång, säkert femton sekunder! växthuseffekten fick sig en fet jävla koldioxidkäftsmäll! skulle Guiness Book of Recordskomittéen vara där skulle de kyssa hans fötter och ge honom guldmedalj!
tyvärr kunde dock komittéen inte närvara vid händelsen, så efter en eftertänksam tystnad på ett par sekunder öppnade en kastrullfull yngling på träbänken bakom munnen och sa: "Respekt mannen!" varpå han slog ihop sina båda knytnävar för att förstärka sin vördnad.
denna kväll är förevigt etsad i mitt minne och visst säger dom att ett skratt förlänger livet. MEN det finns situationer där ska man helt enkelt ska och måste hålla sig från skratt. som till exempel idag när vi opponerade varandras texter på Att skriva-seminariet. det var inte ett "någonting" som trängde sig på, men det var samma princip: jag kunde inte hålla mig för tonårsfniss.
Axel yttrar någonting vettigt om min text (alltså är det MIN text som blir opponerad på och det är JAG som är i fokus) varpå vår lärare inflikar:
"Ja, precis som Arvid säger här så är det ett mycket bra ethos som framkommer i texten..."
Arvid? ARVID?!
...nu när jag skriver ut det svart på grått så inser jag att ni kanske och högst förmodligen/förhoppningsvis inte tycker att det var så kul som jag tyckte i stunden. han sa fel namn och det triggade en sån där bubbelkaskad som gjorde att jag har noll minne av resten av opponeringen på min text. det enda som for genom mitt huvud var:
död. sjukdomar. krig. disk. kristina lugn.
att man aldrig lär sig.
precis så känner jag i skrivande stund.
det finns en anledning till varför jag slutade jobba i butik. hell, det finns multipla anledningar!
1. kunder som tycker att det är MITT fel för att dom är för stora och kläderna "för små i storlekarna"
2. kunder som slänger kläder hej vilt omkring sig och tycker att JAG ska städa upp efter dom (kom i-gen! jag är inte er morsa!)
3. kunder som lämnar använda tamponger i provrummet. tro mig, det händer.
kunder, kunder, KUNDER! (vilker konstigt ord när man upprepar det flera gånger. typ som dygn. dygn dygn dygn. konstigt.)
jag har varit och svängt om på Klädkedjan ett flertal gånger, alltid som ett pit stop mellan mina resor. varje gång jag har slutat har jag tyckt att det är SÅ djävulskt skönt. varje gång jag har börjat igen är det med med högst trevande steg som jag gått över tröskeln till personalingången och känt rent och skärt obehag.
men den här gången. den här gången har jag under uppehållet även lyckats utveckla en fullblown agorafobi. jag klarar. inte. av. människor som tränger mig. jag får panik. svårt att andas. jag svettas. jag ser ut som jordens psykfall som blundar, tar ett djupt andetag, öppnar ögonen och hoppas på att personen som tog upp hela gången har gått upp i rök. poff! bara sådär. jag ÄR ett psykfall.
missförstå mig rätt. jag uppskattar mitt jobb. jag uppskattar pengar.
(och sen är faktiskt jobbarkompisarna alltid top notch. det får jag ge dom.)
KK.
"oavsett om din historia är trovärdig eller ej, så stämmer det att jag gillar resor. pengar också för den delen. vad hade du tänkt dig?"
"Okej, jag ska va helt ärlig mot dig, hoppas du uppskattar ärlighet. Jag är sambo o jobbar inom IT och är ofta bort rest Utomlands på tjänste resa... Det är tråkigt att åka själv så jag söker en vän och KK som jag kan både träffa här ca 1 gång i vecka och ta med ibland på mina resor (Jag Bjuder). Och jag tycker SJÄLV om att skämma bort min KK Med presenter, $, ... Min förra KK skämmde jag bort varje gång med pengar så hon kunde köpa det presenten hon ville, med 1.000 - 2.000 varje gång. Det blir ca 4.000 till 8.000 tusen i månad. Nu har hon på grund av hennes jobb flyttat till USA. Intresserad??"
...
... öh.
... sen när blev män SÅ desperata?
hur vore det om snubben som är "ärlig mot mig och hoppas att jag uppskattar ärlighet" skulle ta och Vara ärlig mot sin sambo och berätta att han rannsakar gamla telefonböcker (eller hur fasen han nu har fått tag på mitt nummer) i jakt efter potentiella prostituerade? är han på riktigt? på riktigt på riktigt? och när ska han lära sig att inte särskriva?
FOTNOT. slemmet fick fetdissen.
nakenfis.
jag sover, som när på, i bara mässingen. undiesarna är det enda plagget som inte ryker när det är dags för säcken. därför har förvirringen varit total när jag en serie morgonar de senaste två veckorna, har vaknat upp med de mest slumpmässiga plaggen på kroppen. häromveckan var det en tischa som hade legat längst ner i botten på en flyttkartong. igår morse, ett par jeans allena. imorse, full påklädnad - behå, linne, shorts(?) samt strumpor. (i söndags var det full dodgeball-mundering, men det hade sina naturliga förklaringar)
varje morgon har jag vaga minnen av att jag på natten har vaknat och känt mig fruktansvärt nedklädd (oklädd) för att det är en massa människor i, eller utanför mitt rum. fruktansvärt bisarrt.
har vi någon drömtydare i etern?
att rikta fokusen rätt.
jag skriver bevisligen inte särskilt ofta i bloggen. jag glömmer rentav bort att den existerar ibland.
men. de tillfällen som jag faktiskt får för mig att skriva ett par rader strunt, är de tillfällen som jag ABSOLUT INTE borde ägna en millisekund åt skiten. dessa tillfällen inträffar, utan undantag, då jag sitter med hopar av hemuppgifter som ska vara inne nästkommande dag. ungefär precis, eller snarare exakt, som i skrivande stund.
förutom bloggande borde jag inte heller:
- facebooka
- rita en namnskylt till min kökslucka
- spela nintendo
- stirra in i väggen
- springa till kylen o äta ostskivor
- putsa läsglasögonen fastän de inte är av putsbehov
- sitta och punkta ner saker som jag inte borde göra.
ars bene dicendi.
när jag nyss var ute i köket på jakt efter ett rent glas för vattenbruk, blev jag alldeles varm i hjärtat när jag hörde det där bekanta drippdroppandet. kaffe! vart hade min roomie gömt den där guds förbannade bryggaren hela dagen?!
precis när jag skulle ta ett djupt näs-andetag och sniffa efter aromen av nybryggt kaffe, hörde jag toaletten på våningen ovanför spolas.
hur kan man INTE ha en kaffebryggare i en studentlya? (ni märker ju själva hur skev min fokus blir utan koffein. bloggande på pluggtid? no no. BIG no no!)
baglady.
flyttbestyr.
jag tar med mina ägodelar till okänt mål. 
SÅ jefla opepp när det inte packar sig självt.
döda mig, döda mig nu.
igår kväll drack jag östersjöns vattenvolym i alkohol.
men! trots magsafter med flyktbenägenhet och andedräkt som ett annat roadkill så får man icke att förglömma att det var droppar av celebration som rann ner min strupe. efter allt djävulska strul med min ansökan och efterföljande kontakt med diverse fackulteter och institutioner så gav tillslut mitt tårdrypande rövslickarmail jackpot och jag hade mitt antagningsbevis i hand.
i'm in baby! katsching!
upp med hakan.
fredag: grolsch blockparty, 17:00 götgatsbacken.
lördag: saturday dodge fever, 14:00 björngårdsskolan.
söndag: världens längsta bokbord, 11:00-18:00 drottninggatan
men framför allt annat:
lördag i kungsträdgården, 15:00
yes, det är ung08. så putta undan kidsen och placera dig allra längt fram vid scenen för de enda, de kända
Hoffmaestro & Chraa!
var där eller var rektangulär.
