rockaroo

att något som stör en som en tånagel i ögat varje gång man går till sängs alltid hinner försvinna ur minnet tills nästa gång undertecknad ska hit the säck. jag har nämligen en fluga som bor i mitt fönster. han har flyttat in där. jag tror det rör sig om något bråk med frugan. han har skapat sig en frizon i mellanrummet mellan de dubbla fönsterglasen och liksom blivit ungkarl på nytt. han spelar x-box, knäcker starköl och spelar death metal på högsta volym.

ja alltså, det är vad jag tror att han gör men det kan jag ju inte veta fo' sure. ljudet konverteras ju naturligtvis från djurljud till människorljud, precis som i alla tecknade filmer (ni vet som när lejonet Alex i den animerade filmen Madagaskar frågar om vägen till tunnelbanan, vilket endast uppfattas som ett skräckinjagande lejonryt av människopoliserna, varpå sistnämnda sätter en bedövningspil i halsen på Alex). klassiska missförstånd i kommunikationen.

så jag ligger där i min säng och stör mig till sinnesjukhet på det buzzzzzzzzzzzzzande ljudet från xboxet. medan flugan, som antagligen inte alls har blivit utslängd av kärringen utan bara ofrivilligt råkade hamna mellan glasen i mitt fönster, viftar frenetiskt på vingarna, bumpar desperat in i glaset och vrålar "SLÄÄÄÄPP UUUUT MIIIIG!" med en touch av dödsångest.

till slut somnar jag. endast för att vakna nästa dag och till kvällen vid läggdags redan ha glömt bort denna hädiska varelse som sprider knappt märkbart oljud i mitt fönster.

hur lång tid tar det för en fluga att dö av syrebrist?

lunchshoppade rea på indiska. ryckte på måfå åt mig trasor som jag inte hade för avsikt att testa i det svettiga provrummet. klaustrofobin gör sig alltid påmind där. när det var min tur att betala fick jag syn på mitt sista impulsköp och gick iväg från kassan för att håva in linnet av mitt intresse. släntrade tillbaka till kassörskan som suckade "Är du klar nu?". slängde det sista plagget på högen som svar. log.  

kassörska: det blir 387 kr.

kassörskan hade inte blippat in linnet.

tyst Sanna. tyst.

jag: hmm..

ärligt, håll käften.

jag: men..

men ÄR du förståndshandikappad på riktigt? HÅLL. KÄFTEN.

jag: men. drog du verkligen in det sista linnet?

kassörska: näjmen GUD, det gjorde jag ju inte! vad ärlig du är, tack! 516 kr blir det då!

jamen, varsåjävlagod. jag har bara mig själv att skylla om jag måste vara så jävlarns ärlig/dumdristig att jag inte ens kan låta storföretagen skänka mig ett ynka linne på 129 spänn. fan!

1. gå på en ny bar, håll för innehållsförteckningen på drinkmenyn och beställ en drink vars titel du inte känner igen.
2. hoppa på en random skärgårdsbåt och se vart du hamnar.
3. ät ett helt paket ihopknutna kolaremmar på tid.
4. dansa polka med munspelsmannen utanför 7-eleven på birger jarlsgatan.
5. åk rollerblades tills du tröttnar och ta bussen hem.

när jag var ute på min senaste resa träffade jag en tjej som hade fått en lista av sina vänner. de hade alla bidragit med ett gäng mer eller mindre vettiga uppgifter och hennes uppdrag var att utföra dessa, dokumentera med kamera och ha sjukt jävla kul, helt enkelt.

ovan har ni ett utkast på min sommar. eran uppgift är att fylla på listan med ytterligare uppdrag och jag LOVAR att fullfölja alla uppdrag. (såvida inte ni är sjuka i huvet och tycker att jag ska äta avföring. sådana förslag förbehåller jag mig rätten att fetignorera.)

om två veckor och en halv arbetsdag byter jag ut irriterande solstrålar genom kontorsfönster till uvb-strålar mot solkänslig hy. datorskärm mot bok (Paus och Vagabond, det vill säga). rynkor i pannan orsakad av torr kontorsluft mot rynkor pannan orsakad av naiv solning. om två veckor och en halv arbetsdag byter jag ut jobb mot sommarlov.

och jag är av den spontana typen, så i sommar ska jag låta min spontanitet svinga fritt. jag är endast uppbokad över midsommar, peace&love samt vecka 29. då jag vet att det alltid, alltid är överlappning av jobbande vänner och bortresta vänner (som resulterar i att ingen är fri samtidigt) så har jag följande meddelande att annonsera till mina vänner:

om du är hemma och känner för ett häng i parken, båtluff i skärgårn, svir på byn, sandslottsbygge, glass på stan (du bjuder, givetvis), biltripp i europa eller helt enkelt bara vill bjuda med mig på en tripp till NYC  - ring mig!

puss&kram
/din jourhavande vän

 

ni vet när man själv var liten och lekte med sniglar? hur man petade med en pinne på ögonen så att snigeln snabbt drog sig tillbaka in i skalet för att sakta, sakta dra sig ut igen? fyfan vad irriterad snigeln måste ha varit. jag tror inte att snigeln var rädd. bara sjukt jävla irriterad på den här ihärdiga homosapien som aldrig tröttnade på att peta snigeln i ögonen.

ibland råkade man trampa på snigeln också. det sa kras under fötterna och man tyckte det var jätteäckligt och blev förgrymmad på snigeln för att den existerade. men tänkte man någon gång på hur snigeln kände sig? nä. snigeln bara låg där, jämnad till marken utan något hus kvar. förödmjukad.

jag är en snigel, bloggen mitt skal och jag har tre alternativ.

ett. jag låter homosapien peta mig i ögonen och korrigera hur jag lever mitt liv i skalet.
två. jag slemmar fram till en cykelväg och inväntar att homosapien cyklar över och krossar mitt skal till icke-existens.
tre. jag bor kvar i mitt skal, drar på mig skyddsglasögon, tuggar kalcium tills mitt skal är okrossbart och bloggar hur fan jag vill.

öppnade kylskåpet och synade hyllorna uppifrån och ner. upprepade syningen igen. och igen. drog tillslut fram Lättat och skidbacken av ost och bredde en skiva skogaholmslimpa med extra mycket smör. på lördagar är det OK. stängde kylen, trippade med iver fram till stereon och bläddrade fram spår nummer 3 på pappas nyinköpta skiva (vars historia kommer i nästa inlägg). tryckte på play och dansade töntdans runtom i köket så väggarna tapetserades med ostskivor. sköljde er återstoden av ostmackan med o'boy och plockade sen upp smulorna som flygit i luften under danssessionen.

drog på mig mina sommrigaste kläder och såg hur bussfan precis rullade in när jag kom nedspringande för backen. sprang luften ur lungorna till nästa hållplats (marion jones skulle inte haft en sportslig) och satt sen och svettades som en annan äckelgubbe i det ändå bastuvarma fordonet. sofie hoppade på några hållplatser senare, slog sig ner brevid och gav mig en konstig blick där jag satt med benen brett isär, armarna utslagna åt sidorna och huvudet tiltat bakåt, flåsandes som en kärring som rökt 3 pack om dagen de senaste 40 åren. "sprang. till. bussen." lyckades jag få fram mellan mina väsande andetag. "oo, okej." sa hon med en sympatisk blick, sen åkte vi in och kollade på maran och käkade picknick i humlan. 

kvällen spenderades innästlad i emilies ben med sofies knän i sidan och linas fötter i ryggen i något slags attempt att få plats på en yta av 1,5 kvadratmeter framför scenen på Skrattstock, långholmen. väl värt mödan då vi fick avnjuta rödvin i plastmugg och skratta oss till magkramp av björn gustafssons bajsanekdoter.

på promenad bort från långholmen längs södermälarstrand pirrade det till i maggropen - ni vet sådär som det antagligen gör när man är töntigt förälskad. jag stod på kajen och fånlog av den varma brisen som fångade min kjol, utsikten över vattnet, stadshusets siluett mot solen som var påväg ner och lämnade himlen med varma färger. tänkte att stockholm inte är så vansinnigt pjåkigt ändå.