rockaroo

ni vet när man själv var liten och lekte med sniglar? hur man petade med en pinne på ögonen så att snigeln snabbt drog sig tillbaka in i skalet för att sakta, sakta dra sig ut igen? fyfan vad irriterad snigeln måste ha varit. jag tror inte att snigeln var rädd. bara sjukt jävla irriterad på den här ihärdiga homosapien som aldrig tröttnade på att peta snigeln i ögonen.

ibland råkade man trampa på snigeln också. det sa kras under fötterna och man tyckte det var jätteäckligt och blev förgrymmad på snigeln för att den existerade. men tänkte man någon gång på hur snigeln kände sig? nä. snigeln bara låg där, jämnad till marken utan något hus kvar. förödmjukad.

jag är en snigel, bloggen mitt skal och jag har tre alternativ.

ett. jag låter homosapien peta mig i ögonen och korrigera hur jag lever mitt liv i skalet.
två. jag slemmar fram till en cykelväg och inväntar att homosapien cyklar över och krossar mitt skal till icke-existens.
tre. jag bor kvar i mitt skal, drar på mig skyddsglasögon, tuggar kalcium tills mitt skal är okrossbart och bloggar hur fan jag vill.