rockaroo

Jag hade tagit vad som kändes som en miljarrrd smärtsamma steg i milshöga klackar hem från Stocken. Nu satt jag i trapphuset med ömmande fötter, utan hopp om livet; Jag hade nyss upptäckt att hemnycklarna inte hade fått följa med ut och svira. Och jag kunde riktigt höra hur de hånskrattade så att de skallrade innanför dörren. "Hi hi hi! Där fick du, din glömske fan!"

Jag sjönk ner över trappstegen, men reste mig hastigt igen. Att sova i trapphuset är inte OK. Jag. kunde. inte. ringa. på. dörrklockan. Jag skulle bli så sjukt grinig själv om mina roomies skulle komma hem mitt i natten och förvänta sig att jag skulle komma och öppna dörren för att de varit överjävligt glömska och lämnat nyckeln hemma.

Nej. Natten spenderades i M's extra tältsäng, efter förtäring av tre fiskpinnar med remouladsås som min frälsare tillagat. Morgonen spenderades knallandes från Luthagen till Triangeln; i gårdagens klänning, med M's fem nummer för stora sneakers på fötterna och fotdödardonen i hand.

Vad har jag då lärt mig av det här? Jo. Att nycklar är ett satans jävla påfund. Vad hände med the good old 'Sesam, öppna dig'?