dimmiga dar.

Fred och kärlek i dalarna. Håkan kickade fotboll på gräsmattan bakom scen. Tommy Lee och gänget hade krejsi efterkaka i sina svartinredda loger med skankbrydar. Samma rocker lämnade även efter sig sina trumskinn som jag barmhärtigade mig över. Pete Doherty kom, spelade och ramlade av scen direkt in i bilen som tog honom bussen som tog honom till flyget. Bussen trashade han och busschaffisen vägrade låta dom gå utan att betala för skadegörelsen. Moneybrother sjöng upp så hela backstageområdet trodde att en katt blivit våldtagen och flådd levande. Volbeat hjälpte oss flickor att städa upp deras skit.

Efterfesten då. Där flockades folk runt Håkans febriga dans. Krunegård tiggde snus av Fia. Winnerbäck flashade in en sväng och försvann lika snabbt. Bob Hansson blev kinkig när DJ:n klockan sex på söndagsmorgonen stängde av musiken. Han tyckte att jag kunde gå och be DJ:n att sätta på musiken igen. Det tyckte inte jag. Jag sjöng När trollmor har lagt sina elva små troll istället. Moneybrother, enligt hans egna ord, stod mest och såg kool ut i baren. Sen gick han och jag sällis en bit på vägen hem, när solen första strålar nådde Borlänges takåsar.

Det där var bra dar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0