våld löser inget.
Igår införskaffade jag dock en låsspray på Clas Olson för 14,50 och såg framför mig hur låset, endast vid åsynen av sin frälsare, skulle poppa öppet. Icke. Jag förbrukade halva flaskan, vred, ruckade och bankade på nyckeln tills fingrarna skavde. Men jag fick inte upp det förbannade låset. Så, med nyckeln fortfarande i, riktade jag tillslut en väl preciserad spark mot låset.
BAM!
Nu är jag en bitter cykelägare med ena halvan av cykelnyckeln på nyckelknippan och andra halvan i låset.
ödmjukhet.
Familjen Wallenholm, jag tänker på er.
Barncancerfonden.
pow!
Igår var jag äcklig.
Jag svettades så att det droppade och bildades små hala svettpölar på golvet. Jag kände medmotionärernas lätt äcklade blickar där jag stod med genomsur t-shirt och jag såg hur de hoppades att de skulle slippa att göra armhävningar över mina utsöndringar.
Ki box pass på Friskis är helt jävla underbart. Aldrig någonsin är jag närmare döden än under ett box-pass, och aldrig någonsin är jag så nöjd med livet när jag går ut genom Friskis dörrar.
det här är ingen jäkla matblogg.
Ungstekt kycklingfilé med quinoasallad, svarta bönor, avokado, rödlök och gurka.
Beskåda. Noga och länge Sanna.
Gå sedan och laga till ett lass makaroner, prutta på sparsamt med ketchup och NJUT! (Kom igen, försök åtminstone)
pasta och ketchup.
Tills jag om en vecka är utfattig och tillbaka på studentkost igen.
you stupid fuck.
vad är konst?
min koncentrationsnivå i bilder.
make a run.
Jag svävar mellan gränslös lycka och bottenlös förtvivlan stup i ett. Mitt standardmode är lycka, men mest hela tiden kommer Förtvivlan farande som en pianoflygel från klar himmel och krossar mitt humör. Som när jag skulle installera min nya portabla hårddisk - som kraschar Kurt. Han dog totalt för en stund, men tapper laptop som han är lyckades han starta om och återhämta sig fullt ut. Eller som när jag fick en deja vú känsla från i höstas (då jag var struken från mitt program) när jag imorse upptäckte att det inte räckte med att vara antagen, utan att man också skulle registrera sig för att få läsa MKV a. Det fixade sig dock efter lite pul. Jag upptäckte även att jag hade 150 kr i försening- och övertrasseringsavgift på mitt nya konto, där det även saknades 290 kr i kortavgift. Det är bara att resa sig upp igen, borsta bort träflisor och pianotangenter, ta en huvudvärkstablett och hoppas på att man slipper den flygande förtvivlan för en stund framöver.
Livet är gött, ibland.
hemsläp.
Livet är gött. Jag är pyttebitter av töntiga anledningar men överlever med nudlar och falafel. Vi kommer at dö-ööö-ööö-ööö samtidigt du och jag. Och så älskar jag fylleinlägg, precis som du.
sanna: is on/OFF.
jag vill alltid leva.
Imorgon bitterbitti drar jag till Åre. Jag återfinns där fram till torsdag nästa vecka och hemvänder förhoppningsvis i helt skick.
WHOOP WHOOP!
en mi corazón.
Vi dansar salsa med tvillingarna.
varför?
vila i frid.
Den 28:e december var en svart dag för hela Tyresö. Johan gick bort. Och i lördags försvann även Emilie L från oss. Jag kände inte Johan och Emilie väl, men jag känner sorgen i mina vänners ögon.
När tar det slut?
bästa svängen hökarängen!
Dagens fynd:
Den hetaste overallen norr om ekvatorn! 50 riksdaler på loppis i Hökarängen och min sällskapsresa är gjord redan innan den börjat! För på lördag rullar bilen upp mot Åre och jag kommer ha det hetaste korvskinnet i backen!
Ladies and gents,
beskåda skönheten!
Här ser ni mig i min bästa imitation av modebloggposen (tyvärr var jag inte kissnödig nog, så här har ni en version utan inåtvända fötter, knän eller andra kroppsdelar.)
seven hit wonders.
1. Colossseum.
2. Petra.
3. Taj Mahal.
4. Kinesiska muren. Igen.
5. Chichén Itzá.
6. Machu Picchu
7. Cristo Redentor.
panta burkar.
häng över.
Årets mesta bakisdag. Vaknade av att Nora och Isak, 1 år, höll låda så det rungade i hela huset. Och i min skalle. Knallade upp med håret på kant och ögonen rödsprängda och möttes av ett "Vad fan gör du uppe såhär tidigt?" när jag stapplat halvvägs nerför trappan. Mamma satt med förvånad blick och en unge på varje knä. "Erwugrrrrrl... Vad fan är klockan då?" undrade jag och gnuggade bort gruset i ögonen. "Halv åtta, gå och lägg dig." Sagt och gjort, utan tjat. Efter ett friskt glas vatten för att mildra resan genom Bakfyllans jävliga rike, rasade jag ner i sängens mjuka famn igen.
Efter ett andra uppvaknande, med det där glaset vatten att tacka för att huvudet bultade mindre, stojade jag med monstrerna och åt chokladkaka till frukost. Sen åkte jag och syster och käkade kebab på Lilla Italien och tog en vandring på Albys is. Åter hemma sov jag i 3 timmar framför vänner-marathon och avslutade årets mest bakfulla dag med chips- och diphäng hos Tove. Oslagbart.
