rockaroo

Halvvägs upp för Carolina-backen var det Coralie och inte Emilie med världenskanskehalasteskor som föll in i en snödriva.

"Höhö, men lilla gumman" sa jag böjde och mig ner för att dra upp kollit som var halvt begraven i det vita. Varpå jag själv slinter till och rasar över Coralie. Varpå Emilie räcker mig sin hand, slinter till och rasar över mig och Coralie.

Sen gick vi hem och lyssnade på julmusik, drack glögg, åt scones och pepparkakor. Och spelade wiiiiie.