rockaroo

men ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH tänkte jag högt och satte mig demonstrativt ner med en duns på busskurens iskalla träbänk. Busshelvetet gick inte förens om en kvart. En kvart i total bitande och bedövande kyla. Så jag halade upp iTouchen och började spela ett nyinstallerat spel som går ut på att bygga torn och skjuta ner små fula monster. Och vips så rullade bussen in på stationen. Helt tagen av hur jäklarns roligt detta jäklarns töntiga spel faktiskt var, bumpade jag in i gråa medresenärer medan jag med spelet i hand krånglade mig och mina väskor genom bussen till en ledig sittplats. Jag slog mig ned och vips så hade jag missat min hållplats. Kul att gå 700 onödiga metrar till radhusets omslutande värme? Ja faktiskt, men lite lätt ovärt att frysa fingrarna tills döds då jag INTE KUNDE SLÄPPA DETTA FANTASTISKT TÖNTIGA SPEL UR HANDEN!

Tap defense for life!