let the good times roll.
Nu återstår tre dagar i studentstan innan jag tågar hem till Stockholm. Det känns... Bra.
there's nothing on my mind.
Men det är väl sånt bloggare skriver om?
Njä. Inte jag heller. Tills torkan är över får ni hålla tillgodo med mina kryptiska threeliners och stulna flickrbilder.
on the sunny side of the street.
Och jag gillar't.
aj.
what use is it to you what's on my mind?
josefina är säker på att det spökar här.
Det händer igen. Den senaste tiden har jag vaknat påklädd med ett vagt minne av att jag mitt i natten varit uppe och klätt på mig för att det varit någon annan i rummet. Jag har sett personer sitta i min soffa, men efter att ha tänt lyset upptäckt att det bara var en klädhög. Inatt kan jag svära på att jag hörde hur någon andades tungt på andra sidan rummet. Josefina har sin teori. Men det enda rätta måste vara att jag är koko.
my feet won't touch the ground.
Jag har nyss kommit hem från mitt livs första aerobicspass. Jag är livrädd. Jag vill sätta mig i ett hörn och vagga fram och tillbaka. I spegelrummet på Friskis & Svettis Ekeby utspelades en masspsykos ikväll.
Jag, den enda rookien, befann mig bland trettio hurthurtiga brydar som systematiskt och burdust rörde sig till ledarens koreografi. Tänk diktaturstyrda Eric Prydz-soldater som TJOAR, TJIMMAR och frenetiskt klappar händerna. Och så jag. Till en början var det lite knackigt. Men tillslut kickade jag rumpa. Boya!
your many charms.
i dance alone with my head high.
Som alla vet, handlar ju bloggning lite grann om att skriftligt hata. Gubbar på tuben som luktar illa. Grannar som lämnar sopor i trappuppgången. Chefen. Ni vet. Jag brukar inte hata så mycket (bortsett från inlägget innan då). Därför är min blogg relativt innehållslös. Jag ger er rubriker som inte har ett skit med brödtexten att göra. Rubriker som är copy paste låttexter. Men som ändå har betydelse, om ni förstår.
stockholmius bratilius.
Schtekare finns inte i Stockholm. De finns på Stocken (Uppsalalingo för Stockholms nation i nämnda stad). Här flockas förortskids från Sollentuna, Bromma, hell: till och med Tyresö. De kännetecknas vid deras traditionella backslicks, färgglada chinos, randiga skjortor och spetsiga skinnskor, vilket gärna toppas av med en scarf nedstoppad i skjortan eller bröstfickan på kavajen. De återfinns vid baren, tallandes på en oskyldig flicksnärta, beställandes shots med ena handen unzandes i luften och den andra med pappas kreditkort viftandes framför den ignorerande bartendern. Som vildast blir dom när DJ:n spelar Mange Schmidt eller Tingaliiin. Och så talar dom nasaaaal stockholmska, givetvis.
Modeförebilden?
next time read my mind.
pop til' you drop.
I’m on the right track yeah I’m on to a winner.
that's ok no one reads anyway they all watch tv.
Jag saknar Stockholm. Jag vill inte lämna Uppsala. Till hösten har jag sökt 7,5 hp populärmusikvetenskap på distans. Att bo kvar skiter sig hur som.
En månad kvar.
!
tell me darling true.
Vad tusan ska jag då tillbaka till Stockholm och göra?
Jo:
close your eyes and see.
Uppsala är extra mycket Uppsala på valborg. Svinigt. Och fint.
punching at the breeze.
at all.
my sweetest downfall.
pollen haz me.
Men nej.
Åter igen ska man poppa piller, låta tårarna rinna och snyta 10 L snor om dagen. Toppen. Verkligen.
